Nej, det är ingen som har frågat. Inte så konstigt eftersom det inte är ett vi längre. Saknar vissa stunder mer er. Och speciellt en av er. Och nu känner vi knappt varandra längre.
Livet har gått vidare och vi har glidit från varandra, villet jag aldrig trode i början av skolan. Jag saknar dig!.
Men nu känns allt meningslöst och det känns som att vi inte kan ta igen de vi missat.
Vi säger knappt hej tillvarandra längre. Jag saknar dina roliga komentarer, stunder man mår dåligt som du gjorde till stunder att minnas. Killsnacket vi hade, och allt som tjejer gör. Och våra elaka komentarer.
Sommaren som kommer nu, kommer förmodligen aldrig bli som dom som varit. Nu är de nya människor som jag har vävt in i min vardag. Jag stormtrivs med dessa människor, men det känns som att någting fattas. Alla, min gamla vänner.
Det känns också som att du har förändras, jag säger inte att det är dåligt. Men det ser ut som att du mår bra, och det är jag glad över. Det är du värld!
Jag kollar på alla bilder vi tog i sommras tillsammans, Festerna, Parken, Grönan. Jag hoppas du har lika fina minnen som jag.

Jag förväntar mig inte att det ska bli ett vi igen. Men jag går runt och hoppas. Och kommer förmodligen gå runt och hoppas i en evighet.