_

På någe konstigt sätt så känner jag inte på samma vis  längre. Det känns tomt & bortblåst.Inget känns som förut. Vi pratar inte längre på samma sätt. Vi har konstigt nog inte så mycket att säga varandra. Jag borde struntat i dig varje gång du betet dig som en stor idiot.. Men konstigt nog är det så otroligt svårt.
Saker och ting du har gjort har sårat mig djupt, men det verkar inte rör dig . Om det nu är så, att det du gjort inte betyder något så kan du vell gå hela vägen?, lämmna helt och gå vidare?
Jag behöver dig, mer en nånsin. Men jag förstår inte riktigt varför just nu.
Men troligtvis för att jag älskar dig.


Kännslorna svallar inte längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0