Idag skulle jag bege mig till Stockholm med min kära vän Ida. 8.20 gick bussen mot Stockholm. På bussen dit var jag ganska trött så jag var nog ett ganska tråkigt sällskap.
Jag eller snarare vi trode att tandläkarbesöket skulle gå snabbt och smidigt. Men där trode vi fel. Endå fick jag gå in 30 minuer innan min tid då jag igentligen skulle varit där. Men de gick många minuter innan jag kom utifrån det äckliga rummet med plasthandskar och konstiga verktyg med konstig smak.
På bussen hem så blev det suduko, fast med facit och musik. Mina  tänder började värka och det var ingen idé att gå tillbaka till skolan. Hade endå inte hunnit i tid. Så jag åkte hem och såg ett avsnitt av One tree hill. Sedan kom V och hämtade mig och vi åkte ut till han för lite tv tittande.
Hem igen för han skulle vara duktig och gymma. Så jag åkte hem och kollade på utterligare några avsnitt av One tree hill.



Jag vill så  gärna att tiden ska räcka till. Jag vill så fruktansvärt mycket, men orken finns inte till det. Jag skulle bara vilja stanna tiden en liten stund föra att hämta andan och bara finnas. Men tiden går istället bara fortare.