Jag kan nästan säga att jag har allt. Jag har flyttathemifrån, jag har köpt nästan allt jag vill ha, möbler osv, jag har bil, men den delar jag  med min syster, jobb, underbara vänner och familj,och inte minst pojkvänn. Men ibland får jag kännslan om att det fattas någonting. Jag är lixom inte nöjd även fast jag VET att jag borde vara det.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta mer än att jag skulle vilja ha ett svar.
Det är så mycket som har hänt på så kort tid. Det känndes som att jag blev vuxen över en natt. Och helt plötsligt står man där och inte har någon att luta sig imot, utan man faller ner på knä utan att få någon hjälp upp. Men på något vis ställer man sig upp igen och ger sig fan på att livet borde vara bättre en såhär. Man måste bara ge sig fan på att man fixar det.