Jag vet varken ut eller in. Om detta är rätt eller fel. När det väl kom till kritan så bangade jag ur. Jag är egentligen en feg männiiska. Otroligt feg. Men när man egentligen inte tror på något, så blir det lättare att banga ur. För man vet inte vad man vill. Man är rädd för det kommande livet, för det är helt nytt, iallfall för vissa. Det är det som är skrämmande. Inget kan göra det värre än vad det har varit.