Skriver här, för att det kanske finns en chans att du ser det. Tänker inte pressa dig på vad som har hänt så att du har isolerat dig helt. Jag vet att du inte vill prata om det, och det accepterar jag. Men det jag har lite svårt med är att inte veta hur du mår. Toppen vet jag att det inte är, men är du okej? Mer en okej? eller är det helt skit?
Som vän så undrar man. Jag vet att jag inte ska vara orolig, för jag vet att du klarar allt. Men nu är jag orolig, och jag vet att det inte bara jag som är det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0